Skriva med rösten: tangentbordet är dammigt

I dag filmade jag på telefonen åt min fru – för att visa hur jag har riggat skrivbordet hemma. Jag ställde kameran på sniskan, drog fingret över F-tangenten och … fick ett synligt lager damm på fingret. På sifferraden är det ännu mer damm. På specialteckentangenterna ({, }, [, ]) – ungefär som på hyllan bakom skåpet.

Det är min fysiska ROI från Commander Flow.

Var kommer dammet ifrån

Jag har ett mekaniskt tangentbord med bruna switchar. Fram till september bankade jag ur det en gång i veckan – skakade ut smulor, blåste rent, torkade av. Nu? Jag minns inte när jag sist gjorde det.

Svaret är enkelt: jag skriver knappt alls längre. Min dag ser ut så här:

• 06:30 – kaffe, öppnar Telegram, svarar alla med rösten via snabbkommandot
• 07:00 – Gmail, dikterar tio mejl i rad
• 09:00 – jobbmöte, anteckningar med rösten i Obsidian mellan motpartens repliker
• Under dagen – Slack, Discord, GitHub-issues, allt med rösten
• På kvällen – LinkedIn-inlägg, också med rösten

Det riktiga skrivandet återstår på tre ställen: kommandon i terminalen, lösenord (en gång om dagen, och inte ens alltid) och snabbkommandon. Resten – Commander Flow.

”Jag har slutat märka att jag har ett tangentbord. Det är ett dåligt damm-test och ett bra verktygstest.”

Det som chockade mig mer än dammet

Tystnaden. Jag jobbar i en hyreslägenhet med tunna väggar. Grannarna har i åratal hört mitt mekaniska tangentbord – särskilt Enter, som jag alltid bankade hårdast på. Nu finns det i lägenheten bara min röst, lågmäld, kanske 5–10 minuter i timmen sammantaget. Grannen under sa när vi möttes ”det har hänt något hos er, det har blivit alldeles tyst”. Jag försökte inte förklara om offline-LLM:er.

Jag är ingen ”röstmänniska”, och just det är poängen

Före Commander Flow hade jag aldrig använt röststyrning. Siri irriterade mig. Google Assistant likadant. Jag hade ingen vana att ”prata med enheter”. Hade någon sagt 2024 att jag skulle gå över till voice-input hade jag skrattat.

Vad som vände det?

Inget går till molnet. Jag arbetar med konfidentiella kunddokument. Vilken molnbaserad dikteringstjänst som helst var omöjlig för mig på grund av sekretessavtal. Commander Flow kör Whisper och LLM lokalt – jag kan diktera innehållet i vilket avtal som helst och vara lugn. Det tar bort den största barriären.

Inga ”kommandon” – bara vanlig diktering. Här behöver man inte säga ”Hej Google, skriv ett mejl”. Du håller in en tangent och pratar som du tänker – exakt det du skulle ha skrivit med fingrarna. Inget väckord, ingen besvärlig ritual av att ”vända sig till en assistent”.

Det jag fortfarande haker upp mig på

Jag blev ombedd att skriva ärligt, inte som reklam. Okej.

Jag kan inte diktera i kollektivtrafiken. Alltså, jag kan, men folk tittar. Det är mitt eget sociala problem, inte mjukvarans, men faktum kvarstår: på datorn på ett kafé dikterar jag tyst i kragen, och det ser konstigt ut. Lösningen är att vänja sig. Efter en månad slutade jag bry mig.

Vid mycket högljudda samtal hinner snabbkommandot ibland inte fånga början. Om jag redan pratar med någon i telefon och samtidigt dikterar i Slack – då plockar VAD upp den andras röst. Ett ovanligt scenario, men det förekommer. Teamet jobbar på att låsa det till en specifik ingångsenhet.

Bieffekten ingen räknade med

Jag har börjat prata bättre i livet. Inte snabbare, inte högre – mer strukturerat. Månader av daglig diktering av mejl och inlägg har tränat mig att formulera tanken i en mening. Min fru skämtade nyligen om att jag ”pratar nu som jag skriver”. Det var innan hon visste att jag inte längre skriver.

Vad som finns kvar av det gamla tangentbordet

Det dammiga tangentbordet står fortfarande på skrivbordet. Jag har inte plockat undan det, inte bytt det, inte gått över till ett mindre. Det behövs för kommandon, lösenord, IDE. Det har bara gått från att vara mitt huvudverktyg till att vara reservverktyget.

Mycket har gjorts av själva appen, men just den effekten – att huvudverktyget blir ett reservverktyg – är den jag minst hade förväntat mig.